R.E.M. - "Life and how to live it"

Jag gör ingen hemlighet av att jag under ganska många år i min ungdom var ett stort fan av R.E.M. Och då menar jag stort fan! Jag samlade på bandets skivor, och skulle ha allt i olika pressningar, promos, tidningsartiklar, böcker... allt! Detta pågick egentligen mer eller mindre intensivt fram tills dess att albumet "Up" släpptes 1998, bandets första skiva utan trummisen Bill Berry, och den första skivan som jag verkligen inte gillade till hundra procent. Eller, de tidigare skivorna hade ju inte heller haft idel fempoängare på sig, men jag hade ändå alltid uppskattat dem som en helhet och hade haft överseende med att de ibland gjorde tråkiga/konstiga låtar. Även om "Up" hade sina ögonblick så var albumet i stort ganska trist, och det var också första gången som det kändes som att produktionen var viktigare än låtmaterialet, en trend som skulle hålla i sig på alla bandets kommande skivor också (även om jag nog får erkänna att jag inte ens orkat lyssna på den senaste, "Accelerator"). Sedan blev det aldrig riktigt sig likt heller efter att nyss nämnde Berry hoppade av efter ha fallit ihop bakom trummorna mitt under en konsert när han fick hjärnblödning.

Att välja EN låt med R.E.M. att tipsa om här känns helt hopplöst egentligen. Men eftersom allt som släppts från och med "Out of time" 1991 har tjatats till döden på alla världens radiostationer, så tänkte jag till att börja med fokusera på det tidiga materialet istället, och det är trots allt det som är mest intressant också, då bandet blandade pop, postpunk och college rock på ett väldigt förnämligt sätt. Men efter att ha tänkt en stund så valde jag i alla fall "Life and how to live it" från tredje albumet "Fables of the reconstruction", som släpptes 1985. Skivan spelades in i London tillsammans med folkrockaren Joe Boyd, vilket gjorde att albumet fick en helt annan ton än de två föregångarna, något som deras fans hemma i USA inte alltid diggade stenhårt. Och visst, det är en mörk skiva. Lyssna bara på inledande "Feeling gravity's pull" eller "Old man Kensey". Men det finns också ett knippe fantastiska poplåtar här. "Driver 8", som faktiskt skrevs av nyss nämnda Berry, borde ha varit en hit, och "Green grow the rushes" är en underbar låt, där Michael Stipe och basisten Mike Mills delar på sången (Mills är helt klart en underskattad sångare, för övrigt).

Förutom att "Life and how to live it" är en av R.E.M.s bästa låtar, så finns det också en intressant historia bakom texten. I Athens, Georgia (bandets hemstad) bodde det på 1970-talet en rysk man som hade byggt sitt hus i två delar, med en vägg emellan. Sedan hade han möblerat den ena delen på ett visst sätt. och den andra på ett helt annat sätt, med en helt annan uppsättning böcker, kläder... ja, allt var annorlunda. Sedan bodde han i en del tills han tröttnade på den, och gick då över till den andra, där han bodde tills han tröttnade på den och så vidare. Han hade helt enkelt någon form av schizofreni, och levde vad kan skulle kunna kalla ett dubbelliv. När han sedan dog skulle man rensa ut i huset, och i en garderob hittade man då ungefär 200 exemplar av en bok som denna man hade skrivit och givit ut själv. Boken hette "Life: how to live it", och hann aldrig ges ut på riktigt innan författaren gick bort. Men Michael Stipe fascinerades av mannens liv, och skrev texten "Life and how to live it" om honom.

Boken finns för övrigt då och då ute till salu på eBay, och när jag alldeles nyss gjorde en sökning på den, hittade jag ett ex som var till salu för ungefär 600 dollar. Något säger mig att den inte hade varit värd ett smack om inte herr Stipe hade skrivit den där texten.

R.E.M. - "Life and how to live it"