Dan Treacy, frontfigur i Television Personalities, är numera en väldigt tragisk figur som envisas med att uppträda med sitt gamla band, trots att det allt som oftast slutar med att han antingen börjar slåss med någon på scenen eller snubblar omkull i sin alkohol- och/eller knarkdimma. Men en gång i tiden var han en väldigt begåvad låtsnickrare, och TVPs första två-tre album är fulla av fantastiska låtar med roliga och bra texter. Om man vill ha en snabb översikt över dem rekommenderas samlingen "Yes darling, but is it art?" (som samlar tidiga singlar, däribland klassiker som "Where's Bill Grundy now?" och "Part time punks"), samt debutalbumet "And don't the kids just love it".Nyss nämnda Treacy bildade TVPs år 1977 tillsammans med skolkompisen Ed Ball, som var med i bandet fram till 1982, då han istället valde att satsa på sitt egna band, The Times (där Dan också gästspelade då och då). Då hade han redan givit ut singeln "Red with purple flashes" och albumet "Go! With the Times" på skivbolaget Whaam!, som Ed drev tillsammans med Treacy. Samma år kom så bandets andra album, "Pop goes art!", första utgivningen på Balls nya skivbolag Artpop, ett bolag som hade en väldigt tydlig popkonst-inriktning. Ett tecken på detta var just "Pop goes art!", som släpptes i spraymålade omslag, allt gjort för hand så att varje skiva blev unik.
Rent musikaliskt är detta andra album också strået vassare än sin föregångare. Där "Go! With the Times" i mångt och mycket vill låta som The Jam (och andra band i modpop-genren), är "Pop goes art!" en mer renodlad popskiva, även om inledande "Picture gallery" mer låter som... tja... The Jam. Skivans mest kända låt är förmodligen "I helped Patrick McGoohan escape", som förutom att handla om skådespelaren med samma namn, dessutom inleds med en skamlös stöld från Spencer Davis Groups hit "Keep on running". Låten släpptes också som singel, och får nog betraktas som The Times signaturlåt.
Min favorit på albumet är dock "Looking at the world through dark shades", en fantastisk liten poplåt, som drivs framåt av en liten fin syntslinga och, nu återkommer jag till detta igen, ett härligt melodiskt basspel. I sina bästa stunder var Ed Ball en helt klart lika bra låtskrivare, om inte bättre, än sin forna bandkollega. Och jag har en känsla av att han är i betydligt bättre skick nuförtiden också...
The Times - "Looking at the world through dark shades"
