Första gången jag hörde den brittiska kvartetten Au Pairs var i samband med att tidningen "Pop" satte ihop en lista över världens, i deras tycke, bästa singlar någonsin, någon gång i slutet av 90-talet (gissar jag). Med på listan, som innehöll mycket bra (måste jag ju erkänna), men också lika mycket som jag aldrig har förstått storheten med, fanns Au Pairs andra singel, "It's obvious"/"Diet", utgiven på lilla bolaget 021 Records 1980, där i första hand den sistnämnda låten fångade mitt intresse, både för den finfina melodin med sin tydliga basgång, och för sångerskan Lesley Woods minst sagt bitska text mot kvinnans roll i hemmet (som exempelvis i öppningsraderna "he works the car / she the sink / she's not here to think / sits with the papers, discuss the news / she doesn't have political views"). Några år senare köpte jag singeln, och upptäckte då även skivans andra spår, "It's obvious", även detta en postpunkdänga av stor mått, och återigen med en härligt bitsk, feministisk text av Woods, med de upprepade refrängraderna "you're equal, but different" / it's obvious". Ytterligare lite senare lade jag vantarna på bandets debutskiva, "Playing with a different sex", som innehåller ytterligare tio fantastiska låtar ("It's obvious" finns med i en nyinspelad version på albumet), däribland "Come again", som handlar om... tja... sexuell rättvisa, kanske man kan kalla det, "We're so cool", om att det kanske inte alltid är så smidigt med öppna förhållanden, och en cover på David Bowies "Repetition", där vi får möta en kvinna som misshandlas av sin man.Den nyss nämnda sångerskan, gitarristen och textförfattaren Lesley Woods brukar betraktas som en av de första öppet lesbiska musikerna (korrigera gärna mig om jag har fel här), och även om hennes texter gjorde att Au Pairs klassades som ett tämligen aggressivt, feministiskt band, så var själva laguppställningen helt jämlik (eller kanske tack vare detta?), med Jane Munro på bas, Paul Foad på gitarr och Pete Hammond på trummor. De bildades i Birmingham 1979, och i det läget hade bassisten Munro knappt spelat bas alls, men hon lärde sig läskigt fort, och redan på debutsingeln "You", som spelades in samma år, ligger hennes basgång i låtens centrum. Sammanlagt hann de med att spela in två album - det andra, "Sense and sensibility", släpptes 1982, och är i ärlighetens namn ganska långt från debuten i kvalitet, plus att de spelade in ett livealbum under en festival i Berlin samma år. Splittringen var präglad av en massa interna bråk, och bandet har aldrig spelat tillsammans sedan dess. I dagsläget arbetar Woods som advokat i London, Munro är kiropraktiker i Birmingham, och Foad och Hammond är gitarr- respektive trumlärare i samma stad. Det känns på något vis fint att de alla återfinns på helt "normala" arbeten i det engelska arbetslivet, med kollegor som kanske inte har en aning om att de arbetar tillsammans med riot grrl-pionjärer.
För några år sedan gjorde jag en intervju med Jane Munro via e-post, och den finns att läsa här, om någon skulle vara intresserad.
Au Pairs - "Diet"
Au Pairs - "It's obvious"
