+1 - "Nevermore"

Som en logisk fortsättning på mitt förra inlägg om James & Karin tänkte jag att det var dags att tipsa om den andra singeln jag någonsin ägde. Den allra första, Limahls "The never ending story", inhandlades dagen före min 7-årsdag, alltså den 20:e maj 1985, och dagen därpå fick jag två singlar i födelsedagspresent av min bror: "The jet set" med Alphaville, och "Nevermore" med det svenska bandet +1 (eller Plus Ett, om man skriver ut det). Jag hade veckorna innan hört den på "Trackslistan" på radion, och diggade den skarpt, men jag minns inte om jag önskade mig den själv, eller om Roger helt enkelt hade snappat upp att jag gillade den. Förmodligen var det det sistnämnda.

Jag minns fortfarande hur spännande det kändes att vända på singeln när jag fick den, och se en bild på hur medlemmarna i bandet såg ut, och försöka gissa vem som gjorde vad i bandet. Vid den här tiden var det inte riktigt aktuellt att googla fram svaret eller göra en sökning på Wikipedia. På sin höjd kunde man kanske se en musikvideo, men den enda chansen att se svenska musikvideor var att kolla på den kvart i veckan eller vad det kan ha varit som SVT ägnade åt sådana saker. Egentligen fick ju inte svensk musik något TV-utrymme alls förrän ZTV kom, tio år senare, ungefär.

Nåväl, +1 var det, ja. När jag som 7-åring lyssnade på låten tyckte jag att den första minuten, det långsamma introt, var ganska tråkig, och det var nog inte bara en gång som jag flyttade fram nålen en bit på singeln för att istället få höra den mer synthpoppiga refrängen. Men nu har jag helt ändrat åsikt, och även om refrängen fortfarande är strålande, så tycker jag nog nästan att de inledande 1.20 är ännu bättre. Snygga ackord, fin stämning och en utmärkt kontrast till den snabbare delen av låten.

Tyvärr finns inte bandets album, "Young Europeans", ute på Spotify. Det hade varit kul att kunna länka till de två andra singlarna, "(I don't want to left alone) Tonight" och albumets titelspår, båda väldigt bra. Jag minns även baksidan på "Nevermore", den svenskspråkiga "Du säger att jag aldrig känner" (eller var det "drömmer"?), en mer synthbetonad låt, men också den otroligt bra.

"Nevermore" producerades för övrigt, lite oväntat, av Harpo, som kommer att återkomma lite senare i den här bloggen, då med anledning av hans gamla barnskiva "Jan Banan och hans flygande matta", och singeln blev också den första låten att hamna på den nyss nämnda Trackslistans första plats!

Vad hände då med +1? Tja, de släppte bara detta enda album, och lade sedan ner verksamheten. Två av medlemmarna, sångaren Thoth (som egentligen hette Göran Borgman) och basisten Magnus Wahl bildade senare det lätt kristna bandet Walk On Water, men jag tror knappast att jag kommer att få någon anledning av återkomma till dem här...

+1 - "Nevermore"