The Stranglers - "Sverige"

Det finns gott om Sverige-vänner inom populärmusiken. Bruce Springsteen och Lloyd Cole är två exempel som poppar upp direkt i huvudet på mig just nu, men det finns givetvis många fler. Däremot är det inte lika gott om Sverige-ovänner, i alla fall inte uttalade sådana. Där är nog The Stranglers ganska ensamma...

Denna engelska kvartett bildades redan 1974 (då med en svensk keyboardist, faktiskt, även om han ersattes året därpå), och två år senare buntades de ihop med andra brittiska punkband, mest för att de varit förband åt bland andra Ramones och Patti Smith när de spelade i England. Egentligen var medlemmarna i The Stranglers lite för musikaliska för punkscenen, och deras texter lite för smarta, men det struntade medierna i, och vips fick de finna sig i att bli jämförda med instabila musiker som Sex Pistols och annat löst folk. Därför kom det nog som en överraskning för många när de släppte singlar som "Golden brown", en låt som mest av allt hade passat in i en film om någon 1700-talskung i Frankrike (även om den sägs handla om heroin...). Om du inte hört den finns den här. Men om man betänker deras musikaliska bakgrunder, i bluesband och jazzband bland annat, så är det inte lika underligt. Däremot gjorde bandet sig kända för att hamna i bråk titt som tätt. Det mest kända av dessa resulterade i låten "Nice in Nice", som handlar om hur de arresterade i franska Nice efter ett bråk med polisen där.

När de sedan spelade i Sverige någon gång under sent 70-tal råkade de i bråk även här, denna gång med ett gäng raggare, som ju av naturen hatade punkare. Så, efter att ha åkt på spö av de svenska raggarna åkte Hugh Cornwell och hans bandkamrater hem till England och slänger ihop en hatlåt om Sverige. Först spelade de in den på engelska, under titeln "Sweden (All's quiet on the eastern front", men de tyckte inte riktigt att det räckte, utan lite senare släpptes låten även som singel, då med svensk text och titeln "Sverige (Jag är insnöad på östfronten)". Och vilken svensk text sen! Egentligen är det bara en rak översättning av den engelska texten, men man undrar ändå lite hur de tänkte. Om man nu spelar in en låt som ska handla om hur hemskt man tycker att Sverige är, så kanske man borde fläska på lite mer än att sjunga "hypokondrisk gravsten" eller "enda landet där molnen intresserar".

Men, trots detta: det är en bra låt, och jag är svag för Burnels melodiska basspel. Eller, jag är svag för melodiskt basspel överhuvudtaget. Så, det kommer nog mer sådant här i framtiden. Tills dess, håll till godo med lite svenska, sjungen med engelsk brytning!

The Stranglers - "Sverige"