Efter att Barcelona lagt av, bildade Jason ett nytt band tillsammans med sin fru Amy: Sprites. Egentligen är det en ganska naturlig fortsättning på Barcelona, med samma typ av texter och musik. På bandets första skiva, "Starling, spiders, tiger and Sprites" (2003), återfinns fantastiska låtar som "I wish I sang a little better", där Kurzen önskar att han hade en bättre sångröst, men samtidigt försvarar sig genom att nämna andra populära sångare som inte heller sjunger så bra, såsom Feargal Sharkey i The Undertones. Här finns också "Do it yourself", som kanske kan ses som en pik till hans forna bandmedlemmar i Barcelona, då texten säger att det ibland är bättre att göra saker på egen hand. Hela albumet finns att höra här.
Efter en EP, "Bionic hands", släpptes så andra skivan "Modern gameplay" 2006, och där fick vi helt sonika mer av samma vara, något som är väldigt positivt i den här kontexten. Den här gången återgick Jason till datornörderiet ("Overclockers of the world unite", "Me and the sysop" och titelspåret), men stannade också kvar vid de mer vardagliga betraktelserna. Bland topplåtarna på den här skivan placerar jag utan tvekan "I started a blog nobody read", som är en bitande satir över hur folk startar bloggar som inte direkt innehåller något, och som således inte läses av någon. I texten nämner Jason titlar på inlägg i bloggen, och man kan inte annat än skratta när man lyssnar. Och det är ju inte utan att man känner igen sig lite...
Sprites - "I started a blog nobody read"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar